Rakel i USA

Noll uppdatering pga mår bra här nu.

 

Självklart saknar jag Sverige ibland fortfarande, men om tre och en halv månad åker jag hem så det känns inte så farligt. Nu börjar det bli mer så att jag är sentimental över saker här, februari gick så fort! Om resten av tiden går så fort (vilket jag egentligen hoppas att den gör, då den gick fort för att jag hade saker för mig och, framför allt, hade kul), kommer jag ju vara hemma på nolltid! Tänk vad jag kommer sakna mina vänner här då. Men är ändå supertaggad på att träffa mina vänner där hemma och min familj igen så det är ok.

 

Hörde på nyheterna att det är mer dödsfall från skjutningar än bilolyckor i Oregon, förresten. Läskigt.

 

Hade lite fantasier om att flytta till Portland och gå på college istället för Dayton High School resten av min tid här. Skulle inte sakna skolan, eller Dayton. Skulle fortfarande kunna träffa mina kompisar här (träffar dem knappt i skolan ändå), hänga med mina kompisar som bor i Portland, förhoppningsvis träffa fler folk jag gillar där... Bo i en stad med kollektivtrafik. (Detta är alltså inget jag har försökt göra verklighet av, tror inte det skulle funka. Är rätt säker att jag inte får hoppa av high school medan jag är här, liksom.)

 

Men det funkar här också. Går bra. Funderade ju på att träna friidrott med skolan, har bestämt mig för att inte göra det. För det första tror jag inte jag skulle gilla själva sporterna så mycket. För det andra tror jag inte jag skulle gilla folket så mycket. Vet liksom vilka som går i min skola, har valt mina vänner. Är inte ett stort fan av resten om jag ska vara ärlig. Låter väldigt dömande men herregud. Det går ju inte att föra en normal och någorlunda intressant konversation med människorna! (Förlåt.) Nej men jag passar inte in, helt enkelt. Har fel humor, fel intressen, fel bild av hur sociala saker funkar. Det är ju så komplicerat här.

 

Förra veckan fyllde min värdmor år, och jag visste inte om det. Det vart lite jobbigt, min värdsyster nämnde det i bilen och jag ba oj! Det visste jag inte! Nej hur kunde du veta det, sa hon. Hon hävdar att hon inte vill bli firad, men det är det ju vanligt att folk gör. Jag tror att de flesta som säger det egentligen vill bli firade. De tror bara inte att de förtjänar det. Bestämde mig för att baka en kladdkaka åt henne när vi kom hem men vi hade ingen mjölk så det vart inget av det.

 

Jag måste säga att jag är så lyckligt lottad. Att jag har så bra vänner (här och hemma), och föddes in i en så bra familj. Det är otroligt hur mycket kärlek jag är omgiven av, fast jag inte gjort något för att förtjäna den. Betalar för mina kompisars chips n cheese på Taco Bell ibland, typ. Hör inte av mig tillräckligt till mina vänner där hemma. Är needy här eftersom jag inte kan åka någonstans själv utan alltid måste be om skjuts.

 

Även om jag helt ärligt inte passar superbra i den här familjen har de ju försett mig med husrum, mat och mycket mer. Och just nu känns det rätt bra med dem också. Det känns som att vi är mer avslappnade runt varandra nu.

 

Idag, torsdag, var tredje dagen den här veckan jag träffade vänner efter skolan. Har planer både fredag och lördag kväll att hänga med dem (tror jag), och på lördag ska jag till Portland. Det här blir en bra helg, tror jag. Det har varit en bra vecka so far.