Rakel i USA

I söndags var jag på ett möte med YFU. Det var det andra av tre som man måste gå på medan man är här. Alla utbytesstudenter inom ett visst område samlas och pratar om hur de har det och hur det går, första var åt minstone en från värdfamiljerna med också, det här mötet var bara vi studenter. Efter själva mötet körde vi laser tag, kul men svettigt var det.

 

Käkade inte middag hemma på hela helgen, för efter mötet följde jag med skidfamiljen hem och åt hos dem. De hade ett otroligt fint hus med en ännu otroligare utsikt. Det var typ magiskt. Och en kamin. Sedan åkte vi upp till Mt Hood, sov i deras lilla lägenhet där och åkte skidor hela måndagen. Hade ingen skola för det var Martin Luther Kings dag. Fick en del riktigt kul åkning, sedan blev jag trött och typ satt ner för backen. Tog tyvärr inga bilder på det finaste stället, det som också är roligast att åka på, men har några bilder av utsikten från berget i alla fall.

Häromdagen pratade jag och några andra innan första lektionen började, och så började de prata om spanking. Alltså att deras föräldrar smiskade dem som barn. När jag sa att mina föräldrar aldrig hade gjort det blev de väldigt förvånade. Jag berättade att det är olagligt i Sverige och de blev ännu mer förvånade. Det var nog det konstigaste jag har varit med om här, att de inte tycker att det är fel att smiska olydiga barn. Eller kanske mest det att de inte verkade ha reflekterat över det. Kan man argumentera för att det är rätt att aga sina barn så får man väl tycka det.

 

En kulturgrej jag fortfarande har problem med, förutom barnaga, är avstånd man hälsar på. Jag märkte tidigt att det är längre än i Sverige, vilket gör att man får en liten stel tystnad efter att man har hälsat men innan man passerat varandra. Det största problemet för mig är dock att jag inte kollar på personen förrän jag tycker att det är dags att hälsa, och då har det tillfället för dem redan passerat så de tror att jag ignorerar dem.

 

Kom på igår att jag saknar hipsters och estetare. Hemma har ju de alltid knasigare kläder än en själv så man ligger liksom i lä, men här har jag ofta de mest utstickande kläderna och folk fattar liksom inte alltid. De förstår inte stilen. Vissa gör det, och komplementerar mina kläder, men många ger lite mer förvirrade kommentarer. Det är nog mycket för att det är en sådan liten skola, alla har i princip en av två stilar. Antingen "normal" eller "emo". Typ. Folk tror också att jag är typ emo ibland bara för att jag har mycket svart, men då brukar jag förklara att jag bara är svensk. Vi har mycket svarta kläder för det är lätt att matcha.

 

Hann gå på en del av filosofiklubbens möte igår på Chemeketa, det var riktigt kul. Det tråkiga är att den pågår precis samma tid som jag normalt har just filosofilektion, men de har insett detta och ska försöka ändra tid. Hoppas bara de ändrar till en tid som jag kan. Skulle vara väldigt kul att fortsätta gå på deras möten.

 

Idag när jag var hemma efter skolan och arbetade på ett ekonomiprojekt som skulle in ikväll så fick jag, min värdmors systerdotter och mor syn på en drönare (drone) utanför fönstret. När värdmor min kom hem ringde hon min värdfar, och vi fick veta att det var någon han kände som ägde den och de styrde den tillsammans, men vi blev lite freaked out till en början.

 

Imorgon är det Winter Formal, en bal typ, och det här inlägget var inte det minsta sammanhängade.