Rakel i USA

Inlägget jag skrev igår handlade mest bara om vad jag hade gjort på senare tid. Här kommer då hur jag mår just nu.

 

Har mått kanon sedan ungefär mitten av januari. Medan det var lite turbulent i värdfamiljen (hade inget med mig att göra) mådde jag något sämre, men tänkte bara att det snart är över och då blir allt som vanligt. Helt som vanligt vet jag dock inte om det är. Det känns som att de har bestämt sig för att inte lita på någon längre. Inte på mig heller, fastän jag inte gjort något fel. Jag vet inte alla detaljer i det som hände här, men jag tvivlar på att jag tycker att mina värdföräldrar gjorde rätt och det gör att jag känner mig obekväm. Kan ju inte kritisera dem för det, det har som sagt inget med mig att göra.

 

Istället för att använda deras wifi som vanligt får jag nu använda ett "gästwifi". Känns ju inte så välkomnande. Själva har de varigt trevligare än någonsin, men det känns som att de på samma gång distanserar sig från mig.

 

I skolan idag skrev jag upp mig på en lista och hämtade papper för track, eller friidrott som det heter på svenska. Jag hade tänkt vara med i den sporten, inte för att jag tycker att det är särskilt kul, men för att skolsporter är en del av den amerikanska skolupplevelsen och ett jättebra sätt att träffa nya vänner. Men nu har ju mer än halva året gått, och jag har redan mina vänner. Jag har redan träffat alla på skolan och är rätt säker på att jag inte kommer bli close med någon från friidrottslaget. Jag skulle nog hellre fortsätta med tumbling på onsdagar och filosofiklubb på torsdagar (och filosofilektioner tisdagar och torsdagar men kursen är slut om en knapp månad), och inga andra aktiviteter. Vill kunna spendera så mycket tid som möjligt med mina kompisar.

 

Man tycker ju att jag helt enkelt borde skippa friidrotten, vad är det som är så svårt med det? Problemet är väl att jag tror att mina värdföräldrar vill att jag anmäler mig. De verkar tycka att det gör en mer respektabel, typ. Som att man är mer ansvarsfull och en bättre person så fort man är med i en sport med skolan. Och jag vill så gärna att de ska tycka om mig.

 

Jag är inte alls lik min värdfamilj. Det har jag vetat länge men det är som att det skaver mer och mer. Jag är kapabel att vara den jag tror att de vill att jag ska vara, men jag skulle kvävas. Jag tycker att det har fungerat bra på senare tid, men att jag fortfarande känner mig ganska obekväm runt dem kanske visar att det går sämre än jag trott. Jag ska prata med min area rep om det och om friidrotten och se vad hon har att säga. Ibland behöver man bara prata lite med någon.

 

Mår i alla fall fortfarande hundra gånger bättre än jag gjorde i höstas och i början av januari, så är glad för det.